Hej, och välkommen till min blogg. Här skriver jag om mitt liv som partypingla, hästälskare, vloggare, fotograf, smink, tips, musik m.m. Hoppas du gillar det du får läsa och lämna gärna en kommentar.

Hej!

Detta är jag och min dotter. Jag var en vilsen tjej som kände sig som 17 men är 24år. Dagligen ställde jag mig själv frågan "vad vill jag med mitt liv?". Ja, vad vill jag egentligen? Hur mycket kan man kräva av sin tid på jorden? Ett rikt liv? Ett friskt liv? Ett lyckosamt liv? Jag vill ha ett lyckosamtfriskt liv som är rikt på kärlek. Kärlek så stor att vi tillslut får en stor härlig familj. Jag vill Jennifer det bästa. "Det vill väl alla mammor, right?". När Jennifer kom så kände jag mig inte alls redo för hemmakvällar på helger, ta hand om ett litet liv eller att ens komma på tanken på att JAG är mamma? Jag var den där tjejen som kom hem 7-9 på morgonen efter att ha varit ute med vänner och festat, sov till 13-14 tiden och sen inte gjorde ett skit på hela dagen. Dagen efter var det samma visa igen. Dock endast på helger. Och nu blev jag plötligt mamma och får lägga roligheterna åt sidan. Det var jag inte alls redo för. Jag kände mig inte vuxen nog att ta hand om någon.

⭐️ Vart står jag idag? Jo, jag har en fin frisk dotter på snart 8 månader som gör varje dag värd att leva. Varje dag får hon mig att tänka: detta var meningen. Det var menat att Jennifer skulle komma nu fast att jag inte var redo. Hon fick mig att växa upp och lärde mig även att se annorlunda på saker och ting.
Om 6 dagar så är hon 8månader.
Dessa 8månader har den lilla tjejen lärt mig så mycket.

Idag snubblade jag över denna video (VARNING FÖR KÄNSLIGA TITTARE):
⭐️ https://m.youtube.com/watch?v=0ah_W9tS-8c ⭐️
Detta är barn som föräldrarna har lämnat bort. Detta är barn som i flera år får lida av smärtor, ligga i en säng 15-20h om dygnet, sitta på en stol i timmar, ingen lek, ingen pratar med dom, de svälter ihjäl och sköterskorna är så hårdhänta så barnen skriker. Det som gör mest ont i hjärtat, är att se den lilla pojken. Så smala ben, blind och står helst stilla när sköterskan släpper hans hand. Den lilla tryggheten han känner att hålla någons hand och bli visad tas ifrån honom. Den blicken han ger. Den skär i hjärtat. En sån oskyldig liten kille ska få leva så, och flera barn förstås. De får sitta på pottan i timtals, bara sitta där. Deras dagar går ut på att sitta, själva. Utan någon som bryr sig om dem.

⭐️ När jag har sett hela videon så tittar jag på Jennifer som ligger bredvid mig i soffan och sover så sött. Jag lutar mig mot henne, pussar henne försiktigt på pannan och tar hennes lilla varma hand som håller hårt i den rosa kaninsnutten. En tår rinner ner för min kind i samma stund som jag tänker för mig själv. "Vad bra jag har det". Varje dag tänker jag "vad vill jag med mitt liv?", "varför händer aldrig något bra mig för?".
Vet ni vad? JAG HAR DET JÄVLIGT BRA!
Jag ställer mig frågan ännu en gång, vad vill jag med mitt liv? Är jag redo för detta?
Nu har jag svaret på den frågan. JA! Jag ska vara mamma. Jennifer är mitt allt och allt jag vill, är att Jennifer ska må bra, få så himla mycket kärlek och framför allt, att hon ska känna och veta att jag ALLTID kommer finnas för henne. Alltid! Oavsett vad som händer och oavsett vad hon än kommer göra för hyss i framtiden.

⭐️ Föräldrars kärlek är den starkaste och mest betydelsefulla tryggheten ett barn kan få.
Alla barn har det inte bra. Ta vara på tiden och njut varje sekund ni får tillsammans med era barn.

Jennifer, MAMMA ÄLSKAR DIG LILLFIS! ❤️

Att bli mamma ska vara någonting utav det största och bästa du kan uppleva här i livet. Du har skapat ett liv, fått en familj och på något sätt kan man säga att du fått ett helt annat syfte. Det ska vara en tid fylld av glädje, kärlek och ren lycka.

I stället har det blivit en ångestladdad tävling som sträckt sig så långt att förhållanden spricker, vänskap går i grunden, folk blir ovänner för livet och framförallt – barnen hamnar i mitten av detta ytliga slagfält.

Tävlingen inleds ganska så direkt efter att bebisen fötts. Ammar man helt normalt är allt frid och fröjd. Ger du ungen mjökersättning då och då är du inte dålig, bara lite sämre. Det är ju inte samma sak som bröstmjölk. Tar du ett litet glas bubbel på lördagkvällen i goda vänners sällskap med barnet sovandes under uppsikt av fem vuxna, då är du sänd från helvetet och borde inte få ha barn. Vem dricker egentligen när de ammar? Alkismorsa. Röker du under fläkten också eller?

Barnvagnen är också en härlig vattendelare. Har du inte en barnvagns-modifierad Porsche Carrera för 350 000 specialbeställd från Taiwan är du en dålig förälder som inte bryr dig om ditt barns säkerhet.

Nu börjar även mammapromenaderna bokas in. Mysigt, kravlöst och kostnadsfritt. Eller?

När du kommer där i morgonfrilla, fleecetröja (med lite spya på) och fotriktiga skor så möts du nämligen av ett gäng Victorias Secret-modeller klädda i Barbour-jackor och mockastövletter som står med ett stadigt grepp om sina sportbilar (läs barnvagnar). Fråga nummer ett är hur de tänkt leka med barnen klädda i det där? Fråga nummer två är hur du ska ha råd med en Barbourjacka. För en sån måste du ju införskaffa dig nu.
Man vill ju vara med i gänget.

Under promenaden är det obligatoriskt att skryta om vad ens barn åstadkommit under sina korta månader/år på jorden. Den ena gör redan handvolter. Den andra kan redan laga sig en entrecôte med hemslagen bea. Lilla Ludwig på 13 månader har redan börjat ladda ned appar.

Att du aldrig får sova är ganska onormalt då alla andras bebisar sover som stockar. Den där jävla Ludwig somnar ju tydligen 21.00 och vaknar 07.00 likt en liten prins. Och det får du minsann höra när du lite försynt berättar att du har problem med sömnen och kanske hintar efter lite medlidande eller goda råd.

Barndomsvänner utan barn har svårt att komma med någon åsikt alls då de är totalt uteslutna ur klubben och inte får vara med längre. Vad ska de bidra med om de inte kan snacka blöjor och bajs?

Er partner där hemma får dagliga utskällningar om allt ni inte har som alla andra har. Bråken blåser upp till stormar. Trots att ni har ett friskt, lyckligt barn som helst av allt bara vill ut i en park och gunga.

Småbarnsmammor - gör er själva en tjänst och sluta upp med det här. Stötta varandra, ge varandra råd och finns där för de som har en jobbig tid. Ni förvandlar det som ska vara den finaste tiden i livet till ett rent helvete, och för vilken anledning? Att komma högre upp i rang för vem som är den bättre föräldern?

Jag säger som jag alltid gör. Lyckligast vinner. Och lycklig blir man av kärlek, närhet, trygghet, uppskattning och tydliga gränser. Lycklig blir man av att bli älskad villkorslöst oavsett hur du är eller hur du ser ut.

Inte av att åka omkring i den dyraste barnvagnen.