Hej, och välkommen till min blogg. Här skriver jag om mitt liv som partypingla, hästälskare, vloggare, fotograf, smink, tips, musik m.m. Hoppas du gillar det du får läsa och lämna gärna en kommentar.

 

Sanningens ord.

Hej!

Detta är jag och min dotter. Jag var en vilsen tjej som kände sig som 17 men är 24år. Dagligen ställde jag mig själv frågan "vad vill jag med mitt liv?". Ja, vad vill jag egentligen? Hur mycket kan man kräva av sin tid på jorden? Ett rikt liv? Ett friskt liv? Ett lyckosamt liv? Jag vill ha ett lyckosamtfriskt liv som är rikt på kärlek. Kärlek så stor att vi tillslut får en stor härlig familj. Jag vill Jennifer det bästa. "Det vill väl alla mammor, right?". När Jennifer kom så kände jag mig inte alls redo för hemmakvällar på helger, ta hand om ett litet liv eller att ens komma på tanken på att JAG är mamma? Jag var den där tjejen som kom hem 7-9 på morgonen efter att ha varit ute med vänner och festat, sov till 13-14 tiden och sen inte gjorde ett skit på hela dagen. Dagen efter var det samma visa igen. Dock endast på helger. Och nu blev jag plötligt mamma och får lägga roligheterna åt sidan. Det var jag inte alls redo för. Jag kände mig inte vuxen nog att ta hand om någon.

⭐️ Vart står jag idag? Jo, jag har en fin frisk dotter på snart 8 månader som gör varje dag värd att leva. Varje dag får hon mig att tänka: detta var meningen. Det var menat att Jennifer skulle komma nu fast att jag inte var redo. Hon fick mig att växa upp och lärde mig även att se annorlunda på saker och ting.
Om 6 dagar så är hon 8månader.
Dessa 8månader har den lilla tjejen lärt mig så mycket.

Idag snubblade jag över denna video (VARNING FÖR KÄNSLIGA TITTARE):
⭐️ https://m.youtube.com/watch?v=0ah_W9tS-8c ⭐️
Detta är barn som föräldrarna har lämnat bort. Detta är barn som i flera år får lida av smärtor, ligga i en säng 15-20h om dygnet, sitta på en stol i timmar, ingen lek, ingen pratar med dom, de svälter ihjäl och sköterskorna är så hårdhänta så barnen skriker. Det som gör mest ont i hjärtat, är att se den lilla pojken. Så smala ben, blind och står helst stilla när sköterskan släpper hans hand. Den lilla tryggheten han känner att hålla någons hand och bli visad tas ifrån honom. Den blicken han ger. Den skär i hjärtat. En sån oskyldig liten kille ska få leva så, och flera barn förstås. De får sitta på pottan i timtals, bara sitta där. Deras dagar går ut på att sitta, själva. Utan någon som bryr sig om dem.

⭐️ När jag har sett hela videon så tittar jag på Jennifer som ligger bredvid mig i soffan och sover så sött. Jag lutar mig mot henne, pussar henne försiktigt på pannan och tar hennes lilla varma hand som håller hårt i den rosa kaninsnutten. En tår rinner ner för min kind i samma stund som jag tänker för mig själv. "Vad bra jag har det". Varje dag tänker jag "vad vill jag med mitt liv?", "varför händer aldrig något bra mig för?".
Vet ni vad? JAG HAR DET JÄVLIGT BRA!
Jag ställer mig frågan ännu en gång, vad vill jag med mitt liv? Är jag redo för detta?
Nu har jag svaret på den frågan. JA! Jag ska vara mamma. Jennifer är mitt allt och allt jag vill, är att Jennifer ska må bra, få så himla mycket kärlek och framför allt, att hon ska känna och veta att jag ALLTID kommer finnas för henne. Alltid! Oavsett vad som händer och oavsett vad hon än kommer göra för hyss i framtiden.

⭐️ Föräldrars kärlek är den starkaste och mest betydelsefulla tryggheten ett barn kan få.
Alla barn har det inte bra. Ta vara på tiden och njut varje sekund ni får tillsammans med era barn.

Jennifer, MAMMA ÄLSKAR DIG LILLFIS! ❤️



Men åhh vilken liten sötnos det är du har! =)

2016-10-03 · 09:10:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback