Min Saga - Kajl, otursgrodan
Jag sitter och tittar igenom mamma och pappas bärbara dator.
Jag hittade gammla skolarbeten jag har gjort i slutet av ettan.
Här är en saga jag hittade på själv som jag fick Mvg på :)
Sagan om Kajl, Otursgrodan.
Det var en kvittrande dag i älvornas skog. Älv stofft skimrade på alla stora gröna trädtoppar. Ur ett hål i en gammal ek, stack ett grodhuvud ut. Det var grodan Kajl som nyss vaknat ur sin skönhets sömn. Kajl var ingen gammal groda. Han var bara 1år. Så han har inte hunnit med så mycket i sitt liv än men det skulle han få göra idag. Denna dag var speciel för Kajl. För första gången i sitt liv skulle han få se när älvorna invigde våren med sina gåvor så som: Vatten, sol och vind. Kajl var en liten speciel groda. Han förde nämligen otur med sig. Alla som Kajl tog i fick otur. Det gjorde så att Kajl inte hade några vänner. Men kajl brydde sig inte om det. Varje dag gick han till sin lilla dam i närheten. Han satte sig ner och tittade på sig själv i vattnets spegelbild. Kajl satt och jämrade sig över sin otur. Hur skulle han kunna bli av med den. Det var en tidsfråga. Dagen fortsatte vidare och Kajl tänkte gå en promenad. Han gick förbi sitt lilla hål i eken och fortsatte förbi älvornas krypin. En av de tre ävlorna stod och pratade med någon. Denna någon var ett troll. Kajl som var för blyg för att gå fram, ställde sig bakom ett träd och lyssnade på deras samtal.
-Du hjälper väl till ikväll på cermonin Bubbo? Sa älvan med pipig röst och kliade sig i huvudet.
-Ja, svarade Bubbe,
Så gott jag kan ..
Efter det så hörde Kajl inte mer än att dom mummlade. Så kajl fortsatte sin promenad. Efter en stund så hörde Kajl något. Det skrek till. Han kunde inte förstå vad det var som nyss hände. Kajl hör skriket igen. Det var älvan som skrek på hjälp. Kajl skyndade sig tillbaka till älvan och såg att de andra två älvorna samt alla andra djuren i skogen, stod och tittade på den tredje älvan. Hon var skadad. Någon eller någonting hade skadat henne. Älvan hade rivsår på ryggen och på magen. Kajl hörde ett morrande över sitt lilla grodhuvud. Han tittade på alla djuren som stod framför honom. Alla var stel av skräck. Över Kajl så stod det en drägglande räv morrandes. Kajl var så rasande. Så kajl hoppade på räven och började bita i hans öron. Och eftersom Kajl var en otursgroda. Så fick såklart räven otur han med. Räven backade och gnällde över smärtorna i öronen. Räven märkte inte kanten bakom sig. Han trampade utanför. Räven och Kajl ramlade ner ifrån ett stort stup. Det blev ett stort damm moln. Alla djuren och älvorna kunde inte göra mer än att se och vänta. Dammet försvann och där nere låg räven och Kajl. Den tredje älvan släpade sig till kanten.
-Hjälp honom, sa hon med darrig röst.
Ni måste hjälpa honom. Han räddade mitt liv. Nu kan vi välkomna våret tack vare Kajl.
De två andra ävlorna flög ner till kajl. De kände på räven med sina trollspön. Räven levde inte. De gick fram till Kajl och kände på hans puls. Han klarade sig inte. Men älvorna hade sina trollstavar. Så tillsammans med den tredje älvan så hade de kraft nog att återuppleva Kajl. De gstälde sig i en ring och sa:
-Kajl, Kajl, Vakna du
Kajl, Kajl, vakna NU!
alla var tysta och bara väntade. Kajl började andas. Alla djuren var så glada så de jublade. Kajl var nu en hjälte. Den skadade älvan tackade Kajl för sitt hjältemod och gav honom en gåva. Hon gav Kajl tur. Så nu var Kajl världens lyckligaste groda i hela skogen. Nu var han en stor hjälte för alla och han hade nu hela skogen som vänner. Det skymde till kväll och cermonin skulle börja. Kajl fick sitta i en tron och fick en kunga krona på huvudet. Älvorna bad Kajl att knäböja för dem. Så sade den räddade älvan:
-Härmed dubbar vi älvor dig Kajl groda, till skogens konung.
Kajl var nu skogens kung. Alla djuren apploderade och älvorna började sin cermoni med att göra dagen till vår. De viftade med sina trollspön och flög runt i luften. Allt blev så grönt och blommor växte upp ur marken. Nu kunde Kajl äntligen leva lyckligt i alla sina dagar.
Louise Sjögren
BF1B
MVG
