Hej, och välkommen till min blogg. Här skriver jag om mitt liv som partypingla, hästälskare, vloggare, fotograf, smink, tips, musik m.m. Hoppas du gillar det du får läsa och lämna gärna en kommentar.

Hittade även min gammla novell som skulle handla om Olycklig kärlek.
Även den fick jag MVG till och med Mvg+ på :D

 Den heter: Vad har han planerat?
 
 

Plötsligt står han där framför mig med sina intensiva mörka ögon. Vad ska hände här näst? Han tar tag i min blåslagna arm.

-Inte är du rädd för mig? Viskar han in i mitt öra med sin djupa basröst.

Jag vågar inte ens se på honom.

–Ska jag vara det? Frågar jag och kryper ihop.

-Kanske det! Får jag till svar med ett blinkande öga.

Jag möts av en elak blick med kisande ögon. Jag känner en rysning genom hela kroppen.  En kall vindpust kommer infarande ifrån det öppna fönstret. Det blir genast kallt i rummet.

-Får jag gå nu? Viskar jag med liten mjuk röst och blicken fastlimmad i golvet.


Han slänger iväg min arm, buttar mig ner i den hårda sängen och säger:

-Ja det får du! Stick! Jag vill inte se dig något mer idag!

Äntligen gick han. Jag vet nu vad som ska göras. Sängbenen skrapas mot stengolvet när jag drar sängen närmare fönstret. Det är dags för lådan igen. Återigen ska jag få uppleva en lång kall natt under hans säng, i en liten trälåda. Lådan är liten, men som tur är finns det ett hål som jag andas ur. Mina ögon fylls med tårar:

-Han är iallafall snäll som ger mig en kudde, viskar jag för mig själv.

Tårarna rinner ner på min hand som ligger mellan kinden och kudden. Jag försöker somna men jag tänker bara på morgondagen.

-Vad kommer han hitta på imorgon? Kommer han ge mig fler blåmärken eller kommer han tvinga mig att ligga naken och fastbunden i hans säng igen?

Jag vet inte, det är bara att vänta och se, tänker jag och ögonen sjunker sakta ihop.

 En mjuk hand smeker sakta min kind. Det är morgon. Jag öppnar mina ögon och får se en stor leénde mun. Varför ler han? Jag blir genast nervös, Vad kommer hända? Vad har han planerat?

-Godmorgon, säger han med en vänlig röst.


Jag stirrar djupt in i hans ögon. Hans hand glider ner från min kind, och fortsätter ner på magen. Magen kurrar till och jag kryper ihop.

-Jag både hör och känner att du är hungrig. Säger han och gör ett litet fniss.

-Du vill ha frukost förmodar jag! Säger han och fnisset blir nästan till ett skratt.


Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Har han blivit snäll? Utan anledning?

Magen kurrar till ännu en gång.

-Jag går och gör frukost åt dig.


Hans hand dras bort från min mage. Jag kan höra hans steg enda in i köket.  Hans säng är undanflyttad till andra sidan rummet. Så jag kan ta mig ur.

-Kommer du? Skriker han han ifrån köket.


Jag närmar mig honom med små steg. Han vet att jag älskar rostat bröd på morgonen. Det ligger fyra stycken skivor rostat bröd med smör på tallriken. Han klappar på stolen bredvid sig. Medans jag paserar bakom hans rygg hör jag: Jag ska prata med dig sen! Säger han argt och tar ett bett i sin ostsmörgås. Jag slänger i mig mina smörgåsar och ber om lov att få gå från bordet.


-Ja det får du. Vänta inne på sängen. Får jag till svar.

Det är som om sängen kallar på mig. Vad har han tänkt sig nu? Allt jag kan göra är att sitta och vänta på honom. Han kommer inrusande genom dörren och sätter sig bredvid mig i sängen. Jag känner en varm hand smeka mitt lår.

-Du vet nog vad som väntar dig nu. Säger han och lägger mig ner i sängen.

-Jag tror det! Säger jag.

Med glittrande tårögda ögon tittar jag ut genom fönstret. Han smeker mig på halsen och ger mig en kyss. Jag har lärt mig att acceptera hans regler. Jag känner en lust i kroppen som får mig att vilja kyssa honom igen. Men jag gör det inte. Även om jag har lärt mig att älska honom under denna tid. Han knäpper upp mina byxor och hans hand glider sakta ner.. Plötsligt börjar det blinka i taket. Jag ser att blåa och röda ljussken lyser upp taket ifrån fönstret. Jag hör folk som pratar och springer. Dörren slängs upp och där står två poliser med en varsin pistol i handen.

-Du är anhållen för kidnappning och våldtäckt!

Säger ena polisen. och riktar pistolen mot honom. Jag förstår ingenting. Den ena polisen tar med honom ut till polisbilen och den andra stannar kvar och förklarar att: medans jag har varit borta så har min syster satt upp lappar om att jag var försvunnen. Många ringde och sa att de hade sett mig med en man. Grannarna här intill hade hört hur jag skrek när han slog mig.  Min mamma kommer inrusande med öppen famn.

-Tack och lov att du lever! Skriker hon till mig, och hennes ögon fylls med tårar.

Mamma säger med skrikande och darrande röst: -Hela familjen har saknat dig så otroligt mycket Simon.

 

 

 

 

 

Av: Louise Sjögren BF1B


MVG+